Lekvattnetaffären

Klockan 17.15 den 24 februari 1943 nödlandade ett tyskt flygplan (Junkers 52a) på denna plats. Planet var ett föranmält kurirplan på väg från Finland till Norge. Kurirplanen hade tillstånd agtt medföra två obeväpnade personer men ombord på det här fanns 19 uniformerade militärer och en kvinna, samt vå kulsprutor. Militärerna hade dessutom sina personliga handeldvapen. Trolig isbildning gjorde att endast den nosmonterade mittenmotorn var igång. Sikten var mycket dålig och planet tog mark i sluttningen av Rönnberget. Trots den besvärliga terrängen fick det stora planet bara mindre skador och passagerarna undkom helt oskadda.

Den 17-årige Hemvärnsmannen Nikolaus Andersson bodde inte långt från nödlandningsplatsen och hörde planet innan det landade. Han tog sitt vapen och skyndade dit. Den rådige Nikolaus beordrade ut besättningen som kom ut med händerna över huvudet. Nikolaus granne Lars Larsson från Rönnberg kom och hjälpte till, han eskorterade det tyska befälet och två till, ner till militärförläggningen.

Efter drygt en timme kom det svensk patrull under befäl av en fänrik. Patrullen ledde ned alla tyskarna till Lekvattnets turisthotell där det blev militär utspisning och inkvartering.

Kvällen var vikt för en kompaniafton som redan var i full gång med dans. Flickor hade hämtats i buss från Torsby. Huruvida tyskarna fick delta i kompaniaftonen är oklart men enligt officiella uppgifter inkvarterades de avskilt från festligheterna bland annat bakom en igenspikad dörr (officiell uppgift).

Dagen därpå skjutsades tyskarna i personbilar genom hemliga försvarsanläggningar längs gränsen till Charlottenberg och därifrån tåg till Oslo.

En hel del oreda om hur tyskarna och skulle behandlas uppstod och saken kom upp riksdagens kammare där försvarsminister Per-Edvin Sköld avgav en lång och av UD tillrättalagd beskrivning av händelseförloppet. Skölds svar enligt riksdagsprotokollet, bilder från händelsen och andra dokument finns att hämta via QR-koden nedan.

Så småningom fick Nikolaus kungens medalj och ansvariga befäl hamnade i krigsrätt. Instämda till  krigsrätten i missionshuset i Kil var kaptenerna Åhberg och Asp samt fänriken Tornberg, alla friades från alla anklagelser.